Diagnostisering och klassificering av demenssjukdomar

Vänligen notera att denna bild är AI-genererad.

Diagnostisering och klassificering av demenssjukdomar

Vänligen notera att denna bild är AI-genererad.

Demens och lindrig kognitiv störning - Vad skiljer dem åt?

Demens är en etablerad term som används för att beskriva en varaktig nedsättning av hjärnans kognitiva förmåga, vilken uppstår i vuxen ålder. Försämringen är så pass tydlig att den påverkar såväl vardagliga aktiviteter (ADL) som arbetskapacitet och den sociala förmågan negativt. Lindrig kognitiv störning (Mild Cognitive Impairment) innebär i sin tur att den kognitiva nedsättningen är märkbar men inte påverkar personens självständighet.¹

Demensklassificering enligt ICD-10

I Sverige används främst ICD-10 för att klassificera demenssjukdomar.² Enligt detta system måste det finnas en tillräcklig kognitiv nedsättning för att diagnosen demens ska ställas. Därefter fastställs vilken specifik typ av demens det rör sig om. ICD-11 har ännu inte anpassats för svensk användning.

Den nya termen i DSM-5

I DSM-5 har termen demens ersatts med neurokognitiv svikt, troligen för att undvika negativa och otydliga associationer. Den svenska versionen, MINI-D 5, som innehåller diagnostiska kriterier enligt DSM-5, har funnits sedan 2014.³

Alzheimers sjukdoms tre faser

År 2011 publicerades NIA-AA-kriterierna (National Institute on Aging-Alzheimer’s Associaton), som bättre än tidigare beskriver Alzheimers sjukdoms naturliga förlopp och inkluderar användning av biomarkörer.³ Enligt dessa kriterier delas sjukdomen in i tre faser: preklinisk fas (inga symton men avvikande biomarkörer), symtomatisk fas (lindriga kognitiva problem) och sannolik alzheimerdemens (där symtomen leder till funktionsnedsättning). Kriterierna har senast uppdaterats 2024.⁴

Nya betydande definitioner

Enligt de senaste kriterierna definieras alzheimerdemens utifrån den underliggande biologin.⁴ Betydelsen av symtom och tecken på sjukdomen minskar och i stället blir upptäckten av sjukdomsprocessen mer väsentlig. Detta innebär att den kliniska försämringen särskiljs från den biologiska processen och att Alzheimers sjukdom definieras utifrån de neuropatologiska förändringarna. Individer som inte har några symtom men som har patologiska biomarkörer löper risk att utveckla symtom på Alzheimers sjukdom. Det är viktigt att notera att de inte riskerar att drabbas av Alzheimers sjukdom, eftersom de redan har sjukdomen.

Diagnostisera Alzheimers sjukdom

En korrekt diagnos är avgörande för de nya sjukdomsmodifierande behandlingarna. Amyloid PET samt CSF- eller plasmakoncentrationer av amyloid-β såväl som vissa tau fragment är tillräckliga för att ställa diagnos och kallas för ”Core 1 biomarkers”.⁴

Referenser
1. Hugo J, et al. Dementia and cognitive impairment: epidemiology, diagnosis, and treatment. Clin Geriatr Med. 2014;30(3):421–42. doi:10.1016/j.cger.2014.04.001
2. Socialstyrelsen. ICD-10: internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem [Internet]. Stockholm: Socialstyrelsen; [datum okänt] [citerad 2025 aug 27]. Tillgänglig från: https://www.socialstyrelsen.se/statistik-och-data/klassifikationer-och-koder/icd-10/
3. Mini-D 5: diagnostiska kriterier enligt DSM-5. Stockholm: Pilgrim Press; 2014.
4. Jack CR Jr, et al. Revised criteria for diagnosis and staging of Alzheimer’s disease: Alzheimer’s Association workgroup. Alzheimers Dement. 2024;20(5):5143–69. doi:10.1002/alz.13859